Page 42

- Tolfte scenen

gång att sluta ihop ögonen, men så kom det visst

nya gäster till hotellet, för hela ringledningen gaf

alarm, så jag trodde att elden var lös. Så

struntade jag i alltihop och gaf mig i väg till dig.

fru francke (klappar på en länstol). Sätt dig

här, farbror lilla! — Här är en riktigt god stol!

— Se så där! — Och har du en kudde bakom

ryggen? Är det bra så här? Nu skall farbror

riktigt sitta en stund i god ro, tills middagen blir

färdig.

sommerberg. Hvad du är snäll, lilla Tea! (Tar

hennes hand.) Kommer du ihåg, att du gjorde precis

på samma sätt då du var en liten flicka på femton

år? — Satte fram min stol vid brasan och tände

min cigarr, när middagen var slut och vi samlades

i biblioteket på Skofta.

fru francke. Å, det kära gamla rummet med

det stora fönstret, som vette ut åt skogen. - Hvad

det var vackert därinne om höstkvällarna, när

månskenet började kasta skuggor på golfvet och

elden flämtade och glödde i den öppna spisen.

(I andra afdelningen af del stora rummet har konsuln

och Julia slagit sig ned i en liten divansoffa, en face mot

publiken.)

fröken witt (till konsuln). Jag skulle tycka

mera om kabinettet i »Louis quinze». Jag såg i

går en pendyl i en autikvitetshandel, som var något

af det mest stilfulla och läckra man kunde se! —

En ren konfektbit!

konsuln. Men salen ska vi ha i engelsk stil.

— Inga möbler äro så praktiska som de engelska,

och det är förresten numera »highest fashion».

(Hviska vidare.)