Page 44

- Tolfte scenen

bestämdt inte bo. Strandvägen eller Villastaden, det

är mitt »sine qua non!»

konsuln. Men båda ligga bra långt från

kontoret.

fröken witt. Pytt! Med spårvagnar! — Och

i värsta fall kan du ju äta frukost på kontoret!

sommerberg {till fru Francke). Du kan tro, lilla

Tea, att det blef förskräckligt tomt efter dig, då

du lämnade Skofta!

fru francke. Ja, när man är sina föräldrars

enda dotter, så skall de väl sakna en litet, när

man är borta!

sommerberg. Det var allt flera än dina

föräldrar, som saknade dig. Jag tyckte det var —

ja, nästan som när någon är död. Man går och

väntar och väntar, men den man älskar kommer

aldrig mera.

fru francke. Nej, jag kom verkligen aldrig

mera, och när jag gifte mig, kom farbror heller

aldrig till mig. Det var det, som var så underligt

och ovänligt, och som vi aldrig kunde begripa.

sommerberg. Ja, det var inte rätt gjordt, men

du såg i alla fall genom min bröllopsgåfva, att jag

tänkte på dig?

fru francke. Farbror såg nog också genom

mitt bref, då jag tackade för den dyrbara servisen,

att jag helst skulle vilja ha tackat farbror

personligen för den?

sommerberg. Jag — jo, jag kunde inte.

fru francke. Det är dock i alla fall inte så

förskräckligt långt mellan Asperyd och Stockholm?