Page 48

- Tolfte scenen

ville förklara mig litet närmare, och förklaringen

är snart gjord. Den lycka jag drömde om var

du

Jag hann aldrig säga något, medan vi satt samman

vid brasan. — Så reste jag långt bort ifrån

dig — och medan jag satt där ute i ett

främmande land och drömde om dig, så var det en

annan, som tog tiden bättre i akt, och som tog

dig ifrån mig.

fru francke (vänder sig raskt emot honom).

sommerberg. Då jag kom hem, var du en

annans fästmö — och kort därefter en annans

hustru — och ser du, jag var feg nog till att inte

kunna se dig som en annans hustru! (Paus.) Nu

är han borta och du är fri, och nu vågar jag mig

fram för att fråga dig — —

fru francke. Lilla älskade farbror, nu kommer

du åter för sent! — Jag är inte längre fri! — I

detta ögonblick har jag gett mitt ja åt

telefondirektör Schmidt — min brors och min goda vän

sedan länge.

sommerberg (döljer sitt ansikte i sina händer).

fru francke (smeker honom). Lilla farbror! —

Det gör mig verkligen så ondt om farbror! — Men

vet farbror, att jag aldrig har kunnat tänka mig

farbror annat än som en farbror! Då jag var liten

tyckte jag, att farbror var en gammal man, och

farbror har väl egentligen inte blifvit yngre med

åren? — Och så bo på landet! — Nej, vet

farbror, jag skulle aldrig kunna finna mig däri! —

Aldrig höra en konsert eller en opera! Aldrig vara

med om en föreläsning! Uppge alla mina

kommittéer och föreningar! Inte kunna prata bort

förmiddagen i mina älskade telefoner!