Page 51

- Trettonde scenen

»after all» att längta efter middagsmaten, trots

kärlek och alltihop!

fru francke. Det var ju det jag frågte. Har

ni lust att gå ut och äta middag, vi lär inte få

någon här hemma!

fröken witt. O, så förtjusande.

fru francke. Hvart skall vi gå?

fröken witt. På Hasselbacken! —

Naturligtvis på Hasseibacken!

KONSULN. Ska vi inte hellre gå på

Operakällarn, det är ganska —

fröken witt (bestämdt). Jag hoppas, lilla Oscar,

att du hörde, att jag sade Hasselbacken!

konsuln. Alldeles! — Allons enfants till

Hasselbacken.

fru francke. Och lilla farbror Agathon är väl

så snäll och gör oss sällskap?

sommerberg. Tack, lilla Tea! Men jag tror

allt, att jag går hem och packar. Mitt ärende i

i Stockholm är uträttadt, och jag längtar efter

Asperyd.

fru francke (räcker honom handen). Men icke

sant: du hälsar väl någon gång på oss i

Stockholm?

sommerberg. Jag tviflar därpå. — Jag ha

fått alldeles nog af Stockholm denna gång.

fru francke. Men då är väl farbror snäll och

skrifver då och då?

sommerberg. Jag är så dålig i att uttrycka

mig, som du vet, och ännu sämre i att uttrycka

mig skriftligt.

4. — "Det ringer!"