Page 15

- Sidor ...

må vår öfvérhet, att genom lagstadgande göra slut

på det slcändliga hästslagteri, som i smyg bedrifves

i hufvudstaden, der hundradetals sjuka och utmagrade

hästar årligen slås ihjäl och efter hvilka

köttet sedan utprånglas i tysthet.

Till Sveriges och. Norriges Konung

Carl XV,

Eders Majestät!

Då hvarje oegennyttigt bemödande, att gagna

det allmänna, alltid blifvit omfattadt af Svensk

Konungs ynnest och välvilja, vågar jag, hvilken

gjort mera, än någon annan Svensk man, för utrotandet

af den förnuftsvidriga fördomen mot hästkötts

ätande, påkalla min Konungs benägna och

nådiga uppmärksamhet för det af mig i hufvudstaden

anlagda hästslagteri. I min ringhet har

jag uppbjudit allt, som stått inom omfånget af min

inskränkta förmåga, för att i min verkningskrets

och sjelfvalda kall söka gagna mitt fädernesland

och civilisationens befrämjande, men då Sveriges

lagar icke innehålla ett ord om hästslagteri och

hvad dermed eger gemenskap, torde jag underdånigast

få anföra hvad i andra länder, som t. ex.

Danmark, i lagstiftningsväg blifvit gjordt för denna

vigtiga sak.

Under den 31 Januari 1794 utfärdade Konung

Christian VII en förordning, i hvars 2 och

3 § påbjöds: ”att om en tjenare nekar vara husbonden

behjelplig, att draga huden af ett dödadt,

hästkreatur skall husbonden genast kalla tvenne af

sina grannar till sig, och i deras närvaro sjelf