Page 16

- Sidor ...

lägga hand vid hudaftagningen samt påminna den

ohörsamme tjenaren om det straff, för hvilket denne

genom sin olydnad utsätter sig; skulle tjenaren,

allt detta oaktadt, fortfara med sin ohörsamhet,

dömmes han första gången till fyra dagars fängelse

vid vatten och bröd, samt andra gången till en

månads arbete i korrektionshus; hvilket straff fördubblas,

så ofta han gör sig hemfallen till slik

förbrytelse. Underlåter någon granne, att biträda,

då han i detta hänseende påkallas, böter han en

riksbanksdaler till socknens fattigkassa. Skulle någon

vara så full af elakhet ock dumhet, att han

lastar, hånar eller illa beryktar husbonde eller tjenare

för det att dessa, som förnuftiga menniskor

och goda undersåter, hafva uppfyllt de pligter, hvilka

vi med denna författning föreskrifvit till deras eget

och det allmännas bästa, skall han böta fyra riksbanksdaler

till socknens fattige och göra den förfördelade

offentlig afbön inför domstol, och om

han vägrar att fullgöra afbönen, skall han i dess

ställe sättas en timme i stocken eller halsjern en

söndag, då det är gudstjenst i kyrkan.”

Denna författning afsåg egentligen hudaftagningen,

ty det var först elfva år derefter, som det

blef tal om, att allmänt använda hästkött till menniskoföda,

hvilket ämne afhandlades i Assessor C.

G. Rafns ”Naturhistoria for hver Mand”, som från

trycket utgafs år 180 5. Samtidigt med Assessor

Rafn höll Öfverbibliothekarien Werlauff, i Vetenskapssällskapet,

en historisk föreläsning om hästkötts

användande som näringsämne uti äldre och

nyare tider.

Men det var först genom Etatsrådet E. Viborgs

rastlösa ihärdighet som det utverkades en