Page 20

- Sidor ...

Den aktada veteranen Öfverdirektör Norling,

som grånat i sitt fäderneslands tjenst och den varmhjertade,

kloke och redlige mannen Lars Hjerta

voro de enda personer, som intalade mig förtröstan

och mod. Jag hade ingenting att sjelf vedervåga,

och derföre lemnade Statsrådet och Landshöfdingen,

Baron af Ugglas, Öfverståthållaren, Grefve

Hamilton, Generaldirektören för fångvårdsstyrelsen af

Stråle samt Underståthållaren de Maré mig ett litet

understöd så att jag kunde börja att uppträda, ej

längre med ord, utan med energisk och klok handling

för att söka sätta en gräns för hästkreaturens

skändliga behandling. Genom en sällsam ödets

lek var den förste häst, jag köpte för att slagta,

från Herr Brukspatron Montgommery Cederhjelms

egendom Lindholmen, samma sätesgård der Gustaf

Wasa föddes, han som krossade katholska läran

hos oss, och måtte detta vara ett godt, betydelsefullt

förebud för utrotandet af katholicismens sista

qvarlefva i vårt land. Jag hade tusen svårigheter

att bekämpa. Öfverhöljd med det gröfsta ovett

och gemena skällsord af vanvettigt fördomsfulla

personer, som jag mötte på gatan, hade jag många

bekymmer att få passande lokal för köttets försäljning.

Husegaren drog ej i betänkande, att till

skökor och skörlefnad upplåta sina lägenheter, men

något så uselt, så föraktligt, som handel med hästkött

ville han icke hafva inom sina portar. Herr

fabrikör Brandt var den förste som hade mod

att uthyra en liten, tarflig lägenhet till en sådan

handel, så att jag fick sluta min nomad-kommers i

vedbodar, der jag kanske fick hållas en dag eller

så, till dess jag blef bortmotad till en annan skrubb

i en annan stadsdel.