Page 21

- Sidor ...

För att öfvertyga den fattigaste och fördomsfullaste

folkklassen, att hästkött är ett godt näringsämne,

inrättade jag under vintern 1852-—53

en soppkokningsanstalt, der den mindre bemedlade

fick emot 2 skillingar bko hemta eller spisa på

stället en matportion, bestående af { skålp. benfritt,

kokt hästkött, mjuk rågkaka och \ kanna buljong

med gryn och rötter. Denna inrättning anlitades

ofta af öfver 100 personer om dagen och

fortfor jag med densamma ända till dess att jag

förlorat öfver 400 rdr på företaget, som dock hade

den vinsten med sig, att öfvertyga den fördomsfullaste,

att hästkött duger att äta. Sedan jag

upphörde med denna inrättning, kokade jag några

såar hästlefver och skänkte till hjonen på fattigbaracken,

samt under derpå följande vår och sommar

bortgaf jag till soppkokning åt fattiga färska, köttiga

ben, för hvilka jag, om de blifvit sålda i benboden,

minst kunnat påräkna 30 0 rdr.

Jag gick så samvetsgrannt som möjligt till

väga. Den 2 8 Juli 185 2 inlemnade jag till Konglig

Sundhets-kollegium en vördsam skrifvelse, hvari

jag fästade Kollegii uppmärksamhet på nödvändigheten

af, att hästar, som skola slagtas till menniskoföda,

förut måste undergå besigtning af kunnig

och edsvuren djurläkare,

ty utsvultna, vattusigiiga, med elekarlad qvarka,

rots,

springorm,

skabb,

muggbrand,

mjeltbrand och

lungröta

behäftade kreatur lemna som slagtdjur icke ätbart kött.