Page 22

- Sidor ...

Konglig veterinärinrättningens rapportbok och

journaler skola bäst vitsorda huru jag handlade.

Jag lät syna hvarenda häst och tog skriftligt intyg

öfver alla, som godkändes, att de voro användbara

till menniskoföda. Det gick med mig, som

det alltid gått med alla, som börjat med något

nytt. Då isen väl var bruten och jag som snöplog

banat en ny väg, uppstod en mängd af hästslagtare

i Stockholm, hvaraf alla, med blott ett hedrande

undantag, som hr A. Dunderhake, icke intresserade

sig det ringaste för sjelfva sakens idé, utan sökte

genom hästbyten och mångel med korf, som utgafs

vara bergslags- eller så kallad Fahlu-korf, draga

den största möjliga vinst af den nya näringsgrenen.

Konkurrens är och blifver alltid nyttig, men någon

kontroll öfver näringsidkaren måste af vederbörande

utöfvas. Jag gick derföre genom en till Konglig

Civildepartementet inlemnad skrifvelse in till Konungen

med underdånig ansökan om skydd för den

unga reformen på sd sätt, att alla hästar, som

säljas till slagt, borde ovilkorligen synas af djurläkare

och brännmärkas på alla fyra hofvarna. Säljaren

af kreaturet får derigenom säkerhet, att en

gammal trotjenare icke kan sedan afyttras till hästbytare

och köparen af köttet har visshet om, att

det är taget af ett djur, hvilket kompetent person

förklarat vara ätbart. Regeringen remitterade min

ansökan till Konglig Kommers-kollegium, som utlät

sig, »att någon ny lagstiftning för denna näring

icke var af behofvet påkallad, utan ålåg det

sundhetspolisen att tillse, att inga skämda och ohelsosamma

födoämnen höllos allmänheten till salu.»

Konglig Kommers-kollegium förstår ej ämnet

och är alldeles obehörigt att yttra sig deröfver.