Page 30

- Sidor ...

fästes mest afseende vid stoet, ty om det är godt

så kan man om deSs afkomma med skäl säga:

”unum sed leonem . I flera länder har derföre som

lag blifvit antaget, att inget sto får betäckas af

någon kronans hingst förrän detsamma af Sakkunniga

utaf regeringen tillsatta personer blifvit godkändt

och märkt att, vara stuteri-dugtigt. Det

är Eders Majestät icke obekant att Englands

ädla hästafvel daterar sig ifrån Konung Carl 11:8

tid, han som inköpte de tio namnkunniga ”Kungliga

märrarna”. Denne regent gick visserligen väl

maktfullkomligt tillväga, då han lät befalla, att

hvarjé biskop skulle ega sju ej kastrerade trafvare,

samt hvar och en, hvars hustru ville bära ”fransysk

mössa”, skulle som skatt hålla en hingst, hvilken

var erkänd för skarp traf, men Konungen lade

dock derigenom fast och säker grund för den framtida

utmärkthet, som gjort hästafveln på Albions ö

verldskunnig. De offentliga kapplöpningarna hafva

dessutom hos hela Englands folk väckt, lifvat och

underhållit ett kärleksfullt tycke och intresse för

detta ädla och nyttiga husdjur. Vår egen forntida krigiska

storhet och ära hade aldrig blifvit så utmärkt

och lysande, om Gustaf II Adolfs, Carl X

och tolfte Carls dödsföraktande ryttareskaror icke

egt så oömma, starka och uthålliga hästar, som den

gamla Svenska racen då frambragte. Det var dä

sed i vårt land, att den krigiskt sinnade ungdomen

samlades på Söndagseftermiddagarne sbckenvis

och red spärr emot hvarandra. Utan uppoffring

från statens sida, skulle kappkörningar och kappridningar

kunna än i dag ega rum i Stockholm

och små priser ärligen utdelas. Blifver det lag,

att ingen häst får säljas till slagt i Stockholm, så