Page 32

- Sidor ...

om, som grundar sig endast på exteriören, blifver

alltid opålitligt och vanskligt. Erkändt kompetenta

personer, som till exempel fransmannen Dombasle,

fästa hvarje regerings uppmärksamhet derpå: att det

land gör klokast, som egnar största om tanka åt de

vid landets klimat och foderämnen vanda djurslagen,

och genom sakkunnigt urval vid parningen samt

genom afkommans rationella uppfödande, söker bibringa

den inhemska rasen all möjlig förbättring,

innan utländska och mera ädla afvelsdjur införskrifvas.

Eders Majestät!

Månne icke den gamle ”Brandklipparen” var

en heder för den Svenska landtrasen, och der denna

är icke alltför mycket utspädd samt bortskämd af

främmande, men för vårt klimat och för våra under

hälften af året bottenlösa vägar icke passande

blod, så har densamma än i dag utmärkt goda,

men sparsamt förekommande individer att uppvisa.

Då jag nu underdånigast innesluter mig i min ädle

Konungs ynnest, beder jag att få lägga

Eders Majestät

varmt på hjertat detta Riksmarskalken, grefve von

Lievens för 7 0 år sedan hafda yttrande till då

varande Konungen: ”Om Eders Majestät håller en

häst af gamla Svenska slaget lika kär som den

häst, som kommer från Tyskland, fastän den förre

ej kostat hälften så mycket, så skall Eders Majestät

väsendtligen befrämja den inhemska hästafvelns

förbättring!”