Page 9

- Sidor ...

skojarens hand i den andres, och sona desse idkare

af det hjertlösaste näringsfång söka i svek öfverlista

hvarandra, får djuret ingen hvila förr än det

maktlöst diynar under sin plågares gissel.

I de flesta civiliserade länder i Europa har

en stigande upplysning sett sig föranlåten, att genom

lagar stadga djurens rätt till mensklig beband-

Hng.

Den förste i vårt land, som uppträdde som

hästens målsman, var Öfverståthållaren Herr Grefve

J. Hamilton, som under den 2 8 Mars 1851 utfärdade

en polisförfattning, hvari fastställdes vissa

straffbestämmelser för åkare och hurkuskdrängar,

om de af grymhet eller öfvermod slå och misshandla

sina hästar. Heder och ära åt Hr Grefve

Hamilton för det upplysta nit, hvarmed han sökte

sätta en gräns för en under århundradens lopp

fortplantad och förr ej åtalad barbarisk grymhet,

hvilken inverkade förhärdande på det uppväxande

slägtets sinnen.

Om hästens kött som menniskoföda.

Lagens bud kommer aldrig tillfyllest att skydda

hästen från misshandling, sd länge som detta husdjur,

såsom slagtadt, hålles för att vara menniskan

till ingen nytta. Hvilket kreatur är väl så snyggt,

så noggrannt i valet af föda och dryck, som hästen,

och ändå anses hans kött föraktligt som

näringsmedel?

Fördomen mot hästkötts ätande är i vårt land

snart sina tusen år gammal och fortplantas hos oss

som en katholicismens qvarlefva.